Gäverstad islandshästar NORRKÖPING SÖK PÅ GAVERSTAD.SE:
  framsidan på gården hästar till salu fotoalbum Lenas blogg kontakt


LENAS BLOGG!
LENAS BLOGG!
LENAS BLOGG!
2014-04-04 KLOCKAN 21:56

Tobago, en ö i Västindien/Karibien, mindre än Gotland. Består av regnskog, världens bäst bevarade, och Robinsson Krusestränder samt ett folkslag som är mer eller mindre livskonstnärer allihop.
Landet heter Trinidad/Tobago, engelsktalande och kör på vänster sida.
Första frukosten på rummet: Earl Grey, modersmjölkersättning till teet, knäcke och ost. Allt hemifrån. Jag reste ju tillsammans med Skalman. Finns inget hon inte kan plocka fram ur sitt skal.




Deras religion skulle jag villa kalla Bob Marley. Petra och jag kunde konstatera att 80% av den manliga befolkningen hade rastahår. Även stor del av den kvinnliga. ALLA lyssnade på reaggimusik.




Två veckor i mars tillbringade vi där Petra och jag.
Vi landade på den lilla flygplatsen på öns södra spets, Crown Point. Därifrån var det 5 min. promenad med resväskorna till hotellet ! Där vi stannade en dag och två nätter. Bl.a. för att hinna besöka den omtalade stranden Pidgent Point.



Vi begav oss sedan norrut längs västkusten , som vätter mot Karibiska havet med många fina paradisstränder och massor med regnskog vi ville se. Dom sa att vi lämnade 2000-talet bakom oss, när vi gav oss iväg.
Halvvägs upp ligger den lilla fiskebyn Castara, som blev vår hemvist resten av tiden,( var inte meningen från början, men vi blev förälskade) som också blev vår bas varifrån vi gjorde våra utflykter.

Vi bodde på två olika ställen i Castara. Till en början ganska flott med en grandios utsikt över havet och den palmbevuxna stranden. Där fanns pool, Wi-fi och AC och en stor uteplats med härliga möbler. Nästan inom räckhåll hade vi mango, papaya, citroner, bananer och kokosnötter.


Från uteplatsen kunde vi pricka av alla dom fåglar som återfanns på fågelkartan i rummet. Tack vare att detta var högt beläget så kunde vi också, allt som oftast, se gäng med gröna papegojor som skränande flög mellan trädtopparna. Dom höll till i trädkronorna medan en rad av andra arter besökte oss på uteplatsen. Vi hade blivit tipsade om att ge dom sockervatten, men banan och ost gick lika bra. Samt bröd som bakades i lerugnen på gården.







Ett husdjur vi hade ganska så gott om var kackelackor. Förmodligen därför vi var ensamma på detta härbärge.

Inte p.g.a. kackerlackorna utan därför att drömhuset the Beach House, sedemera blev ledigt, flyttade vi vårt pick och pack ner på sandstranden , utan Wi-fi, pool och air cond., men trivdes där som fisken (stingrockorna) i vattnet nedanför. Dom gigantiska rockorna fick gratismåltider flera gånger om dagen, då fiskrenset slängdes i havet. Fregattfåglar, fiskmåsar och stingrockor delade broderligt på bytet.


Vår strand "Haevenly Bay" var unik på det sättet att den utrotningshotade vattensköldpaddan "Hawksbill" livnärde sig på korallrevet, som gick ända in till stranden på den högra sidan. Mycket snorkling blev det. Varje dag fick vi se dessa sköldpaddor med sitt enormt färggranna skal (därav utrotningshotet), samt en hel massa stingrockor. Tyvärr hade vi ingen undervattenskamera. Men en suddig bild från ytan på en rocka. Sköldpaddbilderna har jag lånat från internet.




En dagsutflykt i båt med "Loady" (en välkänd figur på ön med sitt stora rastahår instoppat i en virkad mössa) längs Karibkusten var en höjdare. Vi fick se dom vackra stränderna bl a Englishmen´s Bay, Dead Bay, Bloody Bay och Piratt Bay från havet. ( Fick även historier till livs varför dom fått dessa namn )Alternativet hade varit att se dom från land, men det hade inneburit en hel del klättring.





Vågorna gick höga. Loadys medhjälpare fångade fisk under resans gång. När vi kom fram till Pirat Bay, som var resans mål, sa Loady - Snorkla ni så lagar jag mat. Över öppen eld på stranden lagade han till den godaste fisk jag nånsin ätit. Pinfärsk. Till Petra hade han förberett lite veg. pytsar.



Pirat Bay hade den mjukaste sanden, det korallgrönaste vatten jag nånsin sett och vattnet var varmt och mjukt ! Här spelades den första Robinsson Krusefilmen in 1954. Inga hus eller boenden fanns vid denna strand. Annars kanske...



En riktigt spännande dag. Med Loady var man trygg. Vi behövde aldrig törsta. Det fanns alltid en Carib nära till hands. Det jättegoda inhemska ölet, som alla drack istället för vatten, verkade det som. Såvida dom inte tog en rompunch, som var nationaldrinken nr 1. OCH cigaretterna luktade inte som dom här hemma, hmmm.


Nästa dagsutflykt gick till regnskogen med Junior. Han kunde härma alla fåglar och dom svarade honom.
Vi fick ett rejält tropiskt regnskogsregn över oss. Riktigt skönt.



Junior älskade hummingbirds=kolibrier. I hans trädgård nära Bloody Bay, dit han tog oss, hade han hängt upp en massa kolibrimatare med sockervatten. Där fick vi se mängder med kolibrier av alla sorter. En flög in i en ruta och tuppade av en stund. Vi passade på att fota den i Juniors hand. Den flög sedan iväg.




Bäst trivdes vi på vår strand med världens bästa snorkling och bad. Samt bästa verandan, där vi utvecklades till riktiga fågelskådare. Roligast var "Mot-mot" och "Mockingbirds". Även en kameleont besökte oss varje dag för att ta del av fågelmaten. Han gav oss många skratt. Nästa gång ska jag INTE ha med min lilla dåliga resekamera, då ska satsas på nåt mycket bättre.






På vår strand fanns också bästa restaurangen. Sharon`s Båthus. Alltid pinfärsk fisk. Problemet var bara att, trots att hon var engelska, hade anammat Tobagos livsstil och sköna inställning.


På onsdagar var det trumkväll i Båthuset, då kom folk från hela ön.
På torsdagar var det "bonfire" på grannstranden Big Bay. Då fick man knalla dit,om man ville ha nåt att äta, klättra upp och klättra ner, trots att det gått på 5 min. att simma dit.(Man hade ingen lust att simma bland rockorna i kolsvarta mörkret, med kläder och pengar i ett knyte på huvudet.)
Andra äventyr som jag inte får plats med (hmmm) här. Bl.a.bilresan med lilla Junior till sunday school (stor folkfest varje sönd kväll) en dryg timme från Castara samt gatufesten uppe i byn och det engelska paret Jeremy och Joanna, som bodde i Beach House innan oss. Dom hade kännt Loady i 17 år, det kändes tryggt. Promenaden till Castara vattenfall osv osv. Här följer blandade bilder.









AV LENA M
KOMMENTARER (1)
2014-05-14 KLOCKAN 16:03 SKREV HELENA JONSSON:
Ser helt underbart ut! Tack för att du delar:)
SKRIV KOMMENTAR!
Kommentar:
Namn (obligatorisk):
Epost (obligatorisk, kommer ej visas på sajten):
Blogg/Hemsida:
framsidan på gården hästar till salu fotoalbum Lenas blogg kontakt
Alla texter och bilder på denna sajt är licensierade under en Creative Commons Erkännande-Dela Lika 2.5 Sverige-licens, om inte annat anges.
Lena Mannerheim, lena@gaverstad.se
011-707 49, Gäverstad gård, 61494 Söderköping. Om gaverstad.se.