gaverstad.se - Lenas Blogg http://gaverstad.se/?s=blogg/ Lena bloggar om islandshästar, Gäverstad gård, m.m. Allt material på bloggen licensierat under en 'Creative Commons Erkännande-Dela Lika 2.5 Sverige'-licens, om inte annat anges. sv Sun, 24 Sep 2023 08:21:41 +0200 Sun, 24 Sep 2023 08:21:41 +0200 http://blogs.law.harvard.edu/tech/rss Gaverstad.se lena@gaverstad.se hannes@gaverstad.se Lenas blogg: INDIEN, 35 grader i februari http://gaverstad.se/?s=465 i vanlig ordning blev det två veckors vintersemester för Petra och mig.
Kerala, Södra Indien och husbåt på Backwaters, var det som toppade önskelistan detta år. Lång resa. Vi delade upp den i tre steg. Först flyg till Belgrad(Serbien), där vi övernattade på hotell. Bil hämtade på flygplatsen, och vi fick lite sightseeing i Belgrad.
Nästa em flyg till Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten. Sex timmar på flygplatsen, som gick åt till att äta lite och passera alla säkerhetskontroller.

Därefter flyg till Kochi i den indiska delstaten Kerala. Även där hade vi bokat hämtning vid flygplatsen. Vår värdfamilj, som har det homestay vi bokat dom sex första dagarna i Mararikulam, fixade hämtning. Några timmar i bil blev det. Intressant att uppleva den intensiva trafiken och myllret av folk och fä.
Vi blev imponerade av strandhuset vi fick, förutom att det saknade AC, myggnät och förvaringsutrymmen. Dom hade inte hunnit med allt, huset var så nytt. Närmare vattnet än så gick det inte att bo och två pampiga elefanter vaktade vår trapp.




Stranden var oändlig åt båda hållen. Gick inte att se eller promenera till nåt slut. Vi delade den med ett antal fiskare och deras frigolitbrädor, som dom använde för att paddla ut och lägga nät. Ännu har inte många turister hittat hit, men det kommer nog att bli ändring på det framöver. Dom välkomnar turister. Trots att det kommer att innebära förändringar för dom. Framförallt i deras toalettvanor. I alla tider har dom uträttat sina behov i strandkanten tidigt på morgonen. Under förmiddagen tar sen vågorna hand om detta och spolar stranden ren. Mycket praktiskt. Dessutom är våra kroppar gjorda för att sitta på huk och "producera" det vi ska, som bajsprofessorn på Skavlan uttryckte det. En ung söt tjej som hunnit bli bajsprofessor och skrivit boken "charmen med tarmen".








Vi blev enormt imponerade av fiskarna, som i ett ganska vilt hav, kunde, stående på en frigolitbräda , lägga ut upp till en km långt nät, därefter samla ihop detta med förhoppningsvis fisk i, till en stor boll, utan att det trasslade ihop sig, och sedan paddla hem fångsten. Här nedan följer en serie bilder på vår favoritfiskare, som drar ner sin bräda med nät, väntar på rätt våg, paddlar iväg (ibland ända bortom horisonten), paddlar hem efter ett par timmar, drar upp brädan, tyngre än när han gav sig iväg. Lossar nätet bit för bit. så fiskarna ramlar ner på marken. Därefter rullar ihop det till en ny boll, redo för ytterligare en tur ut på havet samma dag. - Men först en cigarett ! Hunden ligger så tålmodigt i sanden och väntar på sitt, och fåglarna kretsar ovanför.






























På kvällarna vid solnedgången, speciellt vid helgerna, samlas ortsbefolkningen på stranden för umgänge, bollspel etc. Även hundarna kommer ner för att leka, när solen går ner. Kolla noga på bilderna. Svårt att upptäcka en enda västerlänning. Inga alls rentutav, förutom Petra och jag.






Så var det dags för det som skulle vara höjdpunkten på vår resa. Husbåten/flodbåten. Vår husvärd hjälpte oss att hitta en lämplig båt. Nu skulle vi bo på "risbåt" Dom kallas risbåtar för att det är ombyggda fraktbåtar, som tidigare fraktade ris, från risfälten runt omkring i backwatersystemet. Ett jättelikt delta med 900 km vattenvägar. Numera tjänstgör dom som turistbåtar. Man lever lyxliv med egen kapten och egen kock för bara två personer. Lagad mat serveras tre gånger/dag med fika däremellan. Tur att vi bara tog två dygn, annars hade vi svällt upp ännu mer än vad vi gjorde. Man sitter bekvämt längst fram och bara ser livet på floden passera förbi, skoltaxibåtar, andra husbåtar, fraktbåtar och fiskebåtar.
Kunde inte låta bli att fota andra husbåtar vi mötte. Här följer ett urval. Vår hette Fairy Queen.














Undrar om inte vi hade fått en av dom bästa kockarna. I alla fall så var maten helt fantastisk. Helt vegetarisk. Petra är ju vegis och jag bestämde mig för att äta helt vegetariskt under resan. Även om dom försökte få mig att prova fisk ett par ggr. Även alkoholfritt blev det. Alkoholdrycker serveras normalt inte p g a deras religion. Även om det hycklas en del och vissa ställen kan servera öl i tekanna.





Folk lever av floden, diskar och tvättar i kanten. Alla hus hade sin egen lilla nedfart med tvättsten. vår båt la till för natten och vi blev erbjudna en liten båt för att kunna komma in på dom riktigt små kanalerna, det var spännande.


















Efter båtresan beslöt vi oss för att boka ytterligare tre nätter hos "vår" familj vid Mararistranden. Dom hade nämligen under vår bortovaro inhandlat en AC anläggning till vårt hus. Vi hade hantverkare och elektriker på plats i två dagar, MEN till slut, sista natten, fick vi sova svalt. Sov som en prins,första hela nattsömnen sedan vi lämnade Sverige. Jag jublade. Petra frös !!!
Först en bild på vår snälla och hjälpsamma familj. Pappa Augustin, mamma Mary och dotter Kate Marie.

Sedan några bilder från den tempelfestival som pappa Augustin tog med oss på en kväll i hällregn. Väldigt, väldigt mycket folk och jättesöta barn som gillade att bli fotograferade. Dom med röda scarfes på huvudet var där för att bli botade från någon åkomma under ceremonierna. Även här var vi dom enda västerlänningarna, trots detta myller av folk.




Dom tre sista dagarna bestämde vi oss för att leva stadsliv i Kochi samt att bo lite lyxigare. Ett mycket känslosamt avsked från familjen, sedan bar det iväg mot Secret Garden. Ett ställe som Petra googlade fram på sin telefon, och som tursamt nog hade ett rum ledigt. Ett ekologiskt boende med pool, ac, myggnät och egen fantastisk myshörna. Plast var förbjudet, vatten fick man hämta i glasflaskor. På innergården fanns ett gigantiskt mangoträd. I vårt hus växte ett träd rakt igenom huset. Eller rättare sagt huset var byggt runt trädet. Ett lugnt och vilsamt ställe, som jag tror jag skall återvända till om jag nån gång blir ordinerad vilohem.






Här tog man sig lätt fram med tuc-tuc. Vissa tuc-tucförare villa absolut vara med på bild. Goda och spännande matställen fanns det gott om.






Avslutningsmiddagen blev på en femstjärnig restaurang med alkoholtillstånd. Där fick vi äta gott och dricka efterlängtad god King Fisher-öl.

Hemresan gick smidigt då vi uppgraderade oss till extra benutrymme vid nödutgångarna. Även då tre olika plan, men ett stopp var denna gång i Manchester.

Nu har vi lagt ytterligare en plats på jorden till våra hjärtan. Solnedgångarna var magiska.



En plats man gärna skulle återvända till......men, men det finns ju så många outforskade platser kvar.

]]>
Sat, 05 Mar 2016 16:27:15 +0100 465
Lenas blogg: Höstmöte inför installning/fodringsperiod http://gaverstad.se/?s=463 Saloonen värmdes upp av brasa, elelmenten, ljus samt 36 mänskliga 37-gradiga kaminer. Blev aningen varmt i denna lilla lokal, åtminstone för mig som är van att ha det svalt.
Fikabordet orkade inte allt för många plöja sig fram till. Godsakerna som många varit snälla att ta med sig har placerats uppe i klubbrummet.
Dom ämnen som togs upp var det vanliga inför vintersäsongen. -Kvällsrutiner för installade hästar samt deras luncher, fodringsrutiner för 6 uteflockar och deras grupperingar.
-Foderanalys kommer att tas på första bästa något så när representativa balen, förmodligen nästa nyöppnade. Utehästar behöver inte bry sig om att göra foderstat. Dessa får i sig överskott av allt dom behöver p.g.a fri tillgång.
-Ekonomisnack. Ex. varför endast hyran får hamna på kontot. varken med tillägg eller avdrag för inköpta saker. Berättade om skatterevisionen för nåt år sedan, som drog ut på tiden med ett par extra månader på grund av detta. Svårt att reda ut för skatteverket (och för mig tre år tillbaka i tiden) varför hyrorna kunde variera så pass mycket månad för månad.
-Mina trogna (Yrsa och Marina) hade lite punkter dom tog upp om stallets skötsel.
-Vi pratade maskmedel och spån. Som båda säljs för självkostnafspris (60 kr = hälften av vad ett st kostar ute i handeln)
-Sålde och delade ut 35 masksprutor, som skall ges till hästen runt månadsskiftet. Styngflugan dör då den kommer ut oavsett temperatur ute, dom kan alltså inte få i sig dom igen.
-utsladdning av skitar i rutorna gick jag med på att göra. Normalt brukar vi ju göra det på våren, innan gräset ska komma igång att växa, när dom använts som rasthagar under hela vintern. Men det skadar ju inte så mycket att göra det även nu. (annat än att hästarna får lite svårare en period att hitta ställen att gnaga på).
-lite prat om lampor, elektriker, ridhus (dynor o dörrar).
Konstigt nog sades inte ett ord om ridhusunderlag, skåpproblematik och sadelstölder. Kom jag på efteråt, att det var lite ovanligt. Men vissa ämnen kan bli lite uttjatade.
Dom som inte fått sitt maskmedel, har sitt i säkert förvar nere hos mig.
Tyvärr så är nog saloonen i minsta laget att ordna julfest eller liknande i. Vi får väl suga på karamellen ett tag och fundera om vi kan hitta på nåt alternativ. Ev långbord i stallet med grisgrynsgröt o glögg på nyårsafton. Gammal tradition för att lugna skotträdda hästar. Alltså för dom mattar som hellre klär sig i termooverall än i paljetter.

]]>
Mon, 26 Oct 2015 12:39:26 +0100 463
Lenas blogg: GUADELOPE 2015 http://gaverstad.se/?s=459 Den 20 mars - 3 april. Även i år gick resan till tropikerna och Västindien. Den lilla ön Guadelope i Karibien där TV-serien "Mord i paradiset" spelas in. Petra och jag reste. Inger hemma med Bassi och hästar. Efter all vånda det innebär att lämna gården och djuren så kom vi (med facit i hand) lyckligtvis iväg. Liten bilderblogg nedan mest för min egen skull, eftersom jag har samlat mina resor i denna blogg. Går ofta tillbaka och tittar och minns.

Fantastiskt dråplig men mycket relevant skylt vid infarten till hotellområdet.


Dessa från 25 m höjd får konsekvenser. Men man får vara lite buddistisk



och tänka det som händer händer. Om inte så får ju ens eget avslut i denna värld förmodligen dom flesta att helt ohjälpligt dra på munnen. Vem skulle kunna låta bli, om man kom hem i kista, för att man softat under en palm.
Betydligt tryggare var vår regnskogsvandring. Finns varken ormar eller spindlar i Guadelope.








Strandpromenaderna på dom vilda obefolkade stränderna kunde däremot innebära att du blev anfallen av en kokosnöt, om du sökte skugga. Men det gjorde vi inte. Eftersom vågorna svalkade desto mer.










Solnedgångsbilder var av någon anledning den vanligaste bilden på våra minneskort. Det var ju en ny varje kväll !! Speciellt på Petras minneskort, därför har jag tjuvat hennes bilder här.







Blommor och fåglar var väl näst solnedgångar det mest frekventa.













Lite " Mord-i-paradiset " bilder var ju obligatoriska. I alla fall om man är ett fan.






En kall carib i solnedgången var ett annat måste.

]]>
Sun, 19 Apr 2015 22:45:53 +0200 459
Lenas blogg: GÄVERSTA´DAGEN 2014 http://gaverstad.se/?s=452 En del hoppade utan häst och en del hästar hoppade utan ryttare. En rolig och lekfull dag på Gäverstad. Tack vare vädret, arrangörerna Britt, Anna W och Kristina samt domare Anna J. och ljudtekniker och underhållare Stefan. Lite blandade bilder.



























]]>
Mon, 15 Sep 2014 09:51:43 +0200 452
Lenas blogg: MESTUR från Frihamra http://gaverstad.se/?s=445 Treårig BLUP-hingst efter Illingur f Toftum och u. min "Natten" Stjörnunott. Men numera mest Anna Wikströms Natt.











]]>
Fri, 30 May 2014 21:38:55 +0200 445
Lenas blogg: Gnott och Yrsa http://gaverstad.se/?s=444 Yrsa och Gnott i paddocken den 26 maj -14.
Bettlös, skolös och bomlös.







]]>
Fri, 30 May 2014 21:22:03 +0200 444
Lenas blogg: TOBAGO http://gaverstad.se/?s=439 Tobago, en ö i Västindien/Karibien, mindre än Gotland. Består av regnskog, världens bäst bevarade, och Robinsson Krusestränder samt ett folkslag som är mer eller mindre livskonstnärer allihop.
Landet heter Trinidad/Tobago, engelsktalande och kör på vänster sida.
Första frukosten på rummet: Earl Grey, modersmjölkersättning till teet, knäcke och ost. Allt hemifrån. Jag reste ju tillsammans med Skalman. Finns inget hon inte kan plocka fram ur sitt skal.



Deras religion skulle jag villa kalla Bob Marley. Petra och jag kunde konstatera att 80% av den manliga befolkningen hade rastahår. Även stor del av den kvinnliga. ALLA lyssnade på reaggimusik.




Två veckor i mars tillbringade vi där Petra och jag.
Vi landade på den lilla flygplatsen på öns södra spets, Crown Point. Därifrån var det 5 min. promenad med resväskorna till hotellet ! Där vi stannade en dag och två nätter. Bl.a. för att hinna besöka den omtalade stranden Pidgent Point.



Vi begav oss sedan norrut längs västkusten , som vätter mot Karibiska havet med många fina paradisstränder och massor med regnskog vi ville se. Dom sa att vi lämnade 2000-talet bakom oss, när vi gav oss iväg.
Halvvägs upp ligger den lilla fiskebyn Castara, som blev vår hemvist resten av tiden,( var inte meningen från början, men vi blev förälskade) som också blev vår bas varifrån vi gjorde våra utflykter.

Vi bodde på två olika ställen i Castara. Till en början ganska flott med en grandios utsikt över havet och den palmbevuxna stranden. Där fanns pool, Wi-fi och AC och en stor uteplats med härliga möbler. Nästan inom räckhåll hade vi mango, papaya, citroner, bananer och kokosnötter.


Från uteplatsen kunde vi pricka av alla dom fåglar som återfanns på fågelkartan i rummet. Tack vare att detta var högt beläget så kunde vi också, allt som oftast, se gäng med gröna papegojor som skränande flög mellan trädtopparna. Dom höll till i trädkronorna medan en rad av andra arter besökte oss på uteplatsen. Vi hade blivit tipsade om att ge dom sockervatten, men banan och ost gick lika bra. Samt bröd som bakades i lerugnen på gården.







Ett husdjur vi hade ganska så gott om var kackelackor. Förmodligen därför vi var ensamma på detta härbärge.

Inte p.g.a. kackerlackorna utan därför att drömhuset the Beach House, sedemera blev ledigt, flyttade vi vårt pick och pack ner på sandstranden , utan Wi-fi, pool och air cond., men trivdes där som fisken (stingrockorna) i vattnet nedanför. Dom gigantiska rockorna fick gratismåltider flera gånger om dagen, då fiskrenset slängdes i havet. Fregattfåglar, fiskmåsar och stingrockor delade broderligt på bytet.


Vår strand "Haevenly Bay" var unik på det sättet att den utrotningshotade vattensköldpaddan "Hawksbill" livnärde sig på korallrevet, som gick ända in till stranden på den högra sidan. Mycket snorkling blev det. Varje dag fick vi se dessa sköldpaddor med sitt enormt färggranna skal (därav utrotningshotet), samt en hel massa stingrockor. Tyvärr hade vi ingen undervattenskamera. Men en suddig bild från ytan på en rocka. Sköldpaddbilderna har jag lånat från internet.




En dagsutflykt i båt med "Loady" (en välkänd figur på ön med sitt stora rastahår instoppat i en virkad mössa) längs Karibkusten var en höjdare. Vi fick se dom vackra stränderna bl a Englishmen´s Bay, Dead Bay, Bloody Bay och Piratt Bay från havet. ( Fick även historier till livs varför dom fått dessa namn )Alternativet hade varit att se dom från land, men det hade inneburit en hel del klättring.





Vågorna gick höga. Loadys medhjälpare fångade fisk under resans gång. När vi kom fram till Pirat Bay, som var resans mål, sa Loady - Snorkla ni så lagar jag mat. Över öppen eld på stranden lagade han till den godaste fisk jag nånsin ätit. Pinfärsk. Till Petra hade han förberett lite veg. pytsar.



Pirat Bay hade den mjukaste sanden, det korallgrönaste vatten jag nånsin sett och vattnet var varmt och mjukt ! Här spelades den första Robinsson Krusefilmen in 1954. Inga hus eller boenden fanns vid denna strand. Annars kanske...



En riktigt spännande dag. Med Loady var man trygg. Vi behövde aldrig törsta. Det fanns alltid en Carib nära till hands. Det jättegoda inhemska ölet, som alla drack istället för vatten, verkade det som. Såvida dom inte tog en rompunch, som var nationaldrinken nr 1. OCH cigaretterna luktade inte som dom här hemma, hmmm.


Nästa dagsutflykt gick till regnskogen med Junior. Han kunde härma alla fåglar och dom svarade honom.
Vi fick ett rejält tropiskt regnskogsregn över oss. Riktigt skönt.



Junior älskade hummingbirds=kolibrier. I hans trädgård nära Bloody Bay, dit han tog oss, hade han hängt upp en massa kolibrimatare med sockervatten. Där fick vi se mängder med kolibrier av alla sorter. En flög in i en ruta och tuppade av en stund. Vi passade på att fota den i Juniors hand. Den flög sedan iväg.




Bäst trivdes vi på vår strand med världens bästa snorkling och bad. Samt bästa verandan, där vi utvecklades till riktiga fågelskådare. Roligast var "Mot-mot" och "Mockingbirds". Även en kameleont besökte oss varje dag för att ta del av fågelmaten. Han gav oss många skratt. Nästa gång ska jag INTE ha med min lilla dåliga resekamera, då ska satsas på nåt mycket bättre.






På vår strand fanns också bästa restaurangen. Sharon`s Båthus. Alltid pinfärsk fisk. Problemet var bara att, trots att hon var engelska, hade anammat Tobagos livsstil och sköna inställning.


På onsdagar var det trumkväll i Båthuset, då kom folk från hela ön.
På torsdagar var det "bonfire" på grannstranden Big Bay. Då fick man knalla dit,om man ville ha nåt att äta, klättra upp och klättra ner, trots att det gått på 5 min. att simma dit.(Man hade ingen lust att simma bland rockorna i kolsvarta mörkret, med kläder och pengar i ett knyte på huvudet.)
Andra äventyr som jag inte får plats med (hmmm) här. Bl.a.bilresan med lilla Junior till sunday school (stor folkfest varje sönd kväll) en dryg timme från Castara samt gatufesten uppe i byn och det engelska paret Jeremy och Joanna, som bodde i Beach House innan oss. Dom hade kännt Loady i 17 år, det kändes tryggt. Promenaden till Castara vattenfall osv osv. Här följer blandade bilder.









]]>
Fri, 04 Apr 2014 21:56:58 +0200 439
Lenas blogg: Italien - klacken (Apulien) http://gaverstad.se/?s=433 Den 27:e sept. reste vi till södra Italien, klacken på stöveln, vår 5:e "resa-i-det-blå", denna gång var det Ingers syster Neta som var föremålet. Vi tänkte överraska henne med att få bo i ett äkta Trullihus. Staden Alberobello brukar kallas för trullis huvudstad och det historiska centret har klassats som världsarv av Unesco.
I resan ingick fyra övernattningar. Dom två första bodde vi i just ett sådant hus. Bland dessa urgamla hus, som började byggas på 1400-talet fick man känslan av att träda in i sagan om ringen. Det var bara hur mysigt som helst.









Lustigt nog lyckades vi pricka in Alberobellos årliga festival, där dom firar sina två nationalhelgon Cosmo och Damiano. Gatorna var avstängda så vi fick bli lotsade till en parkering några kvarter därifrån och gå med våra rullväskor till vårt boende. Enormt mycket folk, enormt utsmyckade gator och torg och fyrverkeri.






Trots årstiden var det högsommarvärme med uppåt 30 grader. Vi lämnade vår trullistad på söndags morgon och reste vidare till en vingård, där vi bodde dom två sista nätterna. På vägen dit stannade vi till i staden Polignano och badade på en spektakulär strand. Staden hängde på klippor och stranden var insprängd mellan två jättehöga klippor full med grottor.



Sista dagen badade vi på en naturreservatstrand.
Där på parkeringen möttes vi av en intelligent varelsen som visade oss bästa vägen ner till en bra badplats. Stannade vid varje vägskäl för att se att vi verkligen hängde med och vaktade våra kläder när vi badade. Allt för en bit schweizisk emmentaler när vi klev ur bilen, då han hade alla receptorer ute för att checka av ifall vi var några att satsa på . Vilken överlevare.



När jag tittade igenom mina drygt 400 bilder från resan, så kunde jag konstatera att 30% var trullihus, 30% gamla olivträd och 30% stenmurar. Jag blev otroligt fascinerad av alla vackra och långa stenmurar, som i princip utgjorde alla staket.
10% kvar, jämnt fördelade mellan interiörbilder från vingården Masseria Baroni Nouvi, vinskördar, getter, hundar, vinprovningar, badbilder, kaktusar och sprutgurkor. Ingers dröm om att få fota en sprutgurka in action uppfylldes. Vi har letat sprutgurkor på flera resor i Sydeuropa, nu äntligen........



















]]>
Thu, 03 Oct 2013 17:30:54 +0200 433
Lenas blogg: Gemensam ridtur på Gäverstad med grillkväll http://gaverstad.se/?s=432 Den 14 sept. hade vi tänkt att ha en Gäverstaddag på Eva L:s initiativ. Det blev till slut 14 ryttare som samlades till en gemensam ridtur med avslutande grillkväll. Den yngsta var 7 och den äldsta 70. Jag dök upp på diverse platser för att ta lite gruppbilder. En jättemysig och rolig dag blev det. Här följer några bilder tagna längs kanalen, längs Klämman sluss och i den numera obefintliga trollskogen.






















]]>
Sun, 15 Sep 2013 13:44:12 +0200 432
Lenas blogg: Bassi - vattenhunden http://gaverstad.se/?s=430 Bassis paradis. Skruvensjön i de småländska skogarna mellan Vimmerby och Mariannelund. Bassi har dubbla uppsättningar apporterande vattenhund i sig. Allt ska upp. Speciellt människor. Kan han inte stoppa dom från att gå i, så ska dom livräddas till varje pris. Då kastar man sig i med dödsförakt, annars på två ben tills det inte bottnar längre. Olika sätt att ta sig i plurret.











]]>
Mon, 15 Jul 2013 20:09:37 +0200 430