Ibland gör man nåt som man absolut inte borde göra, hela förnuftet säger ifrån, men ändå gör man det. På trots? För att man tycker man är värd en belöning? Eller för att man helt enkelt inte kan låta bli? Eller ren galenskap. I alla fall inte det bästa sättet att trappa ner på verksamheten inför en eventuell pension - att köpa ett paket på tre hästar. Sto + föl + konstaterad dräktighet.

I måndags kom dom Stjörnunott fra Vallerödslund och hennes föl Mestur från Frihamra e. Illingur fra Toftum. Bilden tagen idag, onsdag, utanför saloonen . I morgon ska dom få träffa flocken.
Illingur är världens högst bedömda skäckhingst och bara hundradelar efter Garri, högst bedömda någonsin. Mestur är mycket lik sin far. Han är en s.k. Blup-hingst, vilket innebär att han p.g.a. sin blup-poäng får betäcka 10 ston redan som 2-åring, utan att vara visad, om man skulle vilja det.
I magen på Stjörnunott ligger ett till Illingurföl !

Har lekt med tanken sista halvåret att åka och betäcka ett par ston med Illingur, men som vanligt backar jag när jag tänker efter vad det innebär att resa med stona, alla risker man tar och tid som går åt. Tanken mognade fram och det vettigaste var ju att köpa ett färdigt föl och på så sätt få en lite nytt blod. Alltså en inte helt oöverlagd vansinneshandling.

När jag kollade på Frihamras hemsida förstod jag att det var just Mestur jag ville ha av flera hingstföl som var till salu. Grejen var att jag då måste köpa även mamman och hennes kommande föl. Inte alls en alltför obekväm tanke. Sagt och gjort.
Dax att hitta transport. Inte skulle dom behöva slänga i en trailer bakom en bil från Rimbo (Norrtälje) och ner hit, nej dom skulle få åka stadigt och bekvämt i en stortransport, fölet var ju bara två månader. - Men, vid närmare eftertanke, hur många smittor finns det inte i en sådan, som far och flänger över hela Europa med nya hästar hela tiden.
Vad fanns det då för alternativ ?? Jo

En sprillans ny häst/husbil med privatchaffis (Tommy). Ett riktigt lyxåk med kameraövervakning, god plats för fölet att röra sig, lägga sig ner och att dia. Efter en hel dags efterforskningar hittade jag den i Vikingstad, för uthyrning. Lite dyrt men det var det verkligen värt.
Nedan följer lite bilder från hemkomsten samt från idag (två dagar senare) då Maja inte kunde vänta längre på att få prova den nya. Stoet är 6 år och endast grundriden vid tre och ett halvt, men jättesnäll.