Gäverstad islandshästar NORRKÖPING SÖK PÅ GAVERSTAD.SE:
  framsidan på gården hästar till salu fotoalbum Lenas blogg kontakt


LENAS BLOGG!
LENAS BLOGG!
LENAS BLOGG!
2009-12-18 KLOCKAN 16:47

Igår visste man att det skulle bli extra tufft att serva alla hästar, både ute- och innehästar.
Man rustade sig till tänderna för att möta snö"stormen", vet inte om 15 sek.meter räknas som storm men det känns verkligen så.
Åtta minusgrader och snö som piskade från alla håll, mest från nordost, en ovanlig vind för att vara Gäverstad.
Till att börja med 22 baljor att isa av, varav hälften är extra hårdfrusna( p.g.a. dom hagarna som är tomma nattetid ). Utehästarna har ju chans att röra om lite då och då i sina baljor. Men tack gode gud för mina gula isolertunnor. I år bytte vi inte ut dom blå sommartunnorna till dom gula isolertunnorna förrän i mitten av december.
Sommartunnorna fryser från alla håll och blir ganska fort bottenfrusna, efter en natt med 10-15 minusgrader går det inte att få hål med några medel. Isolertunnorna fryser däremot bara på ytan och får ett islock som man lätt kan knacka hål på och lyfta bort med sina brandmansvantar.
Isolertunnorna och brandmansvantarna mina allra bästa vänner på vintern. Men jag ska inte glömma 4-hjulingen, den tog sig fram i snöstormen till alla hagarna med den tunga balen bakom. (Även om den förra som blev stulen tog sig fram ännu lite bättre. Den hade djupare räfflor på däcken och kunde segdra på lågvarv.)

Men att jobbet är enformigt och tråkigt kan man inte beklaga sig över.
Idag var vädret raka motsatsen, ljuvligare dag att vara ute och fodra i kan man väl knappast önska sig. Synd bara att dagarna är så korta när himlen är blå och solen så efterlängtad.
Bara två dagar kvar sen är det midvintersolståndet och dagarna blir längre och längre.
Klockan är 17, solen är borta och termometern har sjunkit till 13,4 minus , huuu. Misstänker att det blir riktigt kallt inatt.

Imorgon ska vi leda hem dom sista tre hästarna från hingsthagen på andra sidan (kanalen), hoppas vädret står oss bi. Skönt ska det bli, att slippa hålla den vägen farbar hela vintern.

AV LENA M
2009-12-13 KLOCKAN 16:43

I dessa nobeldagar kan man ju tro att första stavelsen i bloggens rubrik skall uttalas med ett å istället för med ett o. Men så är inte fallet. På vår hovmiddag käkade vi inte heller hov (som Hannes undrade över), men vi snackade däremot hov i inte mindre än 7 timmar.
Vi satt nere hos mig och luciavakade med vegetarisk rätt och alkoholfria drycker, stor filmduk och ett bildspel som varade nästan hela kvällen.
Lena Hultman är generös och delar med sig av sin exkluisiva utbildning till diplomerad SHP:are ( Strasser Hoofcare Proffesional ) som pågår i Norge. Hon kommer att avsluta sin utbildning i oktober 2010. Vi som var nyfikna på vad hon fått lära sig hittills var ett litet gäng på 10 personer. Bl.a. två utbildade hovslagare, en veterinärstuderande, en läkare, en sportdomare, jag som avlare, ryttare med höga ambitioner och ryttare med ridningen som njutningsmedel.
Många kloka kommentarer och reflektioner fälldes under kvällens lopp.
Den som myntade uttrycket "tid är det fortaste som går" har så rätt, för inte tyckte vi att vi hann diskutera färdigt eller komma fram till nån revolutionerande lösning på det "nödvändiga ontet" vi ägnar oss åt - att sko hästar.
En sak är i alla fall säker. Den dag jordbruksverket säger stopp, nu är det slutspikat, då kommer avel och forskning ta fart på¨allvar. Man kommer att avla fram hästar med hovar hårda som sten och forska fram material som suger sig fast på hovarna som en magnet. Vi kan ju faktiskt resa till månen, borde vi inte se över dom "stenålders"metoder vi envist håller oss kvar vid, då det gäller våra hästar.

Hur som helst så blev det en superTREVLIG kväll av det hela.

citat från nordiska hovvårdförbundets hemsida :
En SHPare använder sig inte av kemiska medel, sulor eller hästskor för att dölja symtom (tex hälta), men genom att avlägsna orsaken och återskapa en korrekt hovform, främjar läkningen av den bakomliggande skadan eller deformationen som är orsaken till hältan.

Målet är inte att återställa hästen fortast möjligt för användning, utan att bereda vägen för en varaktig läkning som leder till ett fullvärdigt sunt liv.
Intrssant läsning:
www.hovvardsforbundet.org/index.php?option=com_content&task=view&id=88&Itemid=90

AV LENA M
2009-11-21 KLOCKAN 18:33

Idag hade vi en diskustion i stallet om skogens nya invånare, dom man aldrig ser bara känner att dom finns där, inte minst utav hästarnas beteende och av dom jordfräsliknande spår dom lämnar efter sig.

Petra fick närkontakt häromveckan utanför Djurtorp. Hennes lilla Lupo stod inte pall för den hårda kroppen. Suggan dog, bilen behövde omfattande reparation och blev kvar på verkstaden i tre veckor, Petra klarade sig med blotta förskräckelsen.
Vildsvinen har kommit stort. Många varningsrop har hörts, att dom bl.a. bökar upp jord på hösilagefälten vilket skulle medföra en högre butolismrisk. Jordbakterier vill man inte få in i plastade balar, där den syrefria miljön kan omvandla dessa till det fruktade giftet.
Blandade känslor alltså. Jag vill ju helst att det ska finnas massor av djur i skogen vildsvin, vargar, björnar, älgar och annat.
Samtidigt är jag glad att jag inte längre driver turridning. Hästar är paniskt rädda för grislukt om dom inte fått chans att vänja sig. Att komma med ett gäng nybörjare och alla hästar gör helt om och flyr vill man inte uppleva, att grisarna gör detsamma hjälper ju inte.

Till min glädje har jag upptäckt att grisarna även är till en del nytta. Dom glufsar i sig en hel massa ekollon. Det verkar som om dom har rensat väldigt effektivt under ekarna i Hornstull, vilket gör att vallackerna inte riskerar att bli förgiftade av mögliga och svampangripna ekollon i vinter. En risk som kan finnas varma höstar då ekollonen lätt blir angripna av giftig svamp.
Nu är det mer riskfritt att ha bantarhästar i den hagen. Meningen är ju att dom ska äta fröhalm som extrafoder och inte ekollon.

Nu till min fundering. Skall det bli en ny "Öffe". Vårt hängbuksvin som regerade i stallet fram till år 2000. Han gjorde underverk med turridningshästarna.
När han som kulting flyttade in i stallet flyttade hästarna ut. Vissa hästar tog det flera timmar att få över tröskeln igen. Andra sprang ner till kanalen, där tog det stopp och närmare stallet tänkte dom inte gå.
Han lyckades så småningom övertyga dom om att han egentligen var en av dom. Han trodde fullt och fast på att han var häst. På turerna la han sig längst bak. När vi ville bli av med honom var vi tvungna att galoppera ifrån honom, då satte han sig ner och väntade tills vi kom tillbaka.
I skogen hade vi på den tiden ett hägn med vildsvinskorsningar som skulle markbereda för plantering. Vi kunde rida dit, räkna in grisarna och se över staketen, utan att hästarna fick spelet.
Kanske dags för en efterträdare till Öffe. Dom flesta hästarna skulle nog behöva gå i gristerapi.
Vad tycker ni ??????

Nedan bilder på Öffe i sin halmspilta som numera är Töfras box. Katten Alice1 som sov hos, på och under Öffe, som födde sina ungar hoshonom och lät honom bli barnvakt. Kolla särskilt på hur behagfullt han sträcker ut sig då Alice kliar honom bakom örat.
Man kan tydligt se hur grisar älskar halm, mycket halm. Öffe har burit dit allt själv och bäddat. Därför är det extra skrämmande att se på nyheterna IDAG, om hur många grisar i Sverige har det.
BESTÄLL EN EKOLOGISK SKINKA I TID I ÅR, ANNARS BLIR NI UTAN.




ska vi ha en sån här sötnos i stallet igen eller inte ?

AV LENA M
2009-09-27 KLOCKAN 08:19

Stallkatten Morrissey 5 år har kommit tillbaka efter drygt 4 veckors äventyr i Söderköping.
Snacka om att katter har ett sjätte sinne. Han sprängde sig lös på parkeringen utanför vetrinärkliniken, där han skulle kastreras och försvann som en pil.
Hur skulle han hitta hem. Han åkte i en mörk bagagelucka i en kattbur insvept i filtar, för att han inte skulle spränga buren. Han gjorde det i alla fall, det var som om han vart utskjuten med en kanon när bagageluckan öppnades på glänt.
På främmande katters revir blev han oerhört skygg. Någon såg en skymt av honom nån gång men ingen kunde komma i närheten.
Vi la ut mat varje dag där vi trodde att det fanns en chans att han uppehöll sig, maten var alltid försvunnen till nästa dag, men om det var dom 5 katterna som bodde i huset intill eller M som åt maten kunde man ju inte veta, så vi slutade lägga mat och efter 3 dagar var han hemma.
Antingen var det att maten tog slut eller så tog det helt enkelt fyra veckor att hitta en överfart över kanalen, att simma hade nog varit det sista alternativet för honom. Man har ju hört om att katters inbyggda GPS har fått dom att vandra 100 mil för att komma hem, Morrissey behövde bara klara sju km.
Han var hungrig och kelsjuk och fullt accepterad av dom andra katterna vid hemkomsten.
Aldrig mer kattbur och bilresa för honom. Problemet får lösas på ett helt annat sätt.

Ett annat kattrelaterat problem för tillfället är höstens musinvation i huset (brist på innekatter). Som jag bloggade om i januari med bilder på dom alltmer fräcka och alltmer tama mössen. Nu är dom här igen och alla deras barn har också fött barn. Dom är i full fart med att samla förråd inför vintern. Två brickor fulla med krutonger (brödtärningar på tork) lyckades dom tömma på en natt.
Två alternativ fanns. Bassi får acceptera att två stallkatter flyttar in eller vi får ringa en mussanerare, ett alternativ som aldrig föresvävat mig tidigare.
Det senare alternativet vann med 4-2.
En helt underbar kille kom hem. Han var mycket mer psykolog än musgiftsutläggare. Efter att vi suttit och pratat en bra stund och han förklarat för mig hur detta gift fungerade (varan, som gör blodet tunnare och tunnare tills dom dör av blodbrist, ej smärtsamt) tackade jag honom jättemycket för hans medkänsla och han tagit så mycket tid till att prata. Han kommenterade mjukt : "det är halva vårt jobb."
Bestämde mig för att ta till mig allt han sagt och tro på det, finns inga andra alternativ. Så lilla Tilda får nog fortsätta att vara stallkatt.
Konstigt, så lite problem det är med hästarna att det bara finns att blogga om möss och katter.

AV LENA M
2009-09-15 KLOCKAN 18:40

Återigen hade vi tur med vädret, som är en så oerhört viktig faktor vid ett så här stort arrangemang.
Det var torrt och soligt. Så här i efterhand ser man knappt ett spår efter alla bilar, transporter, små hagar, hästar och tillfälliga hinderbaner.
Arrangörerna ska ha all heder, mycket beundransvärda.

Helgen var spännande, innehållsrik, intressant och händelserik på alla sätt och vis.
Orienteringen på lördagen löpte på utan några större incidenter. Hur Mats, som hade ansvar för hela den biten, kunde pussla ihop schemat för dom båda klasserna, så allt funkade med alla dom bemannade kontrollerna, det övergår min horisont.
Tjejerna som byggde hinderteknikbanan i Hornstull lade verkligen ned ett hästjobb. Gunilla, Ulrika och Ingrid (alla från Dalarna). Jag tror dom var tröttare än alla hästar och ryttare tillsammans.
Men den blev mycket bra och en bra utsiktspunkt för publiken där man kunde skåda över 7 eller 8 hinder (drygt hälften av alla hinder), det brukar ju annars vara ett problem.
Gångartsprovet där man visar sakta galopp och snabb skritt lades på söndag f.m. Efter att ha bråkat en del med kritmaskinen valde Albin (Maggan för alla oinvigda) att skapa linjemarkeringar av ihopräfsat klippt gräs. Det funkade alldeles utmärkt. Händerna kommer nog också att funka bra igen efter att alla blåsor läkt !

Ryttarfesten på lördagskvällen var förlagd till ekologdanslogen, musiken levererades av femmannabander MARTIN KARLSSON AND THE TUMBLEWEED TOWN. Många hade redan slocknat i sina tält och husvagnar, men vi som var där hade jättekul. Ett jätteTACK till Martin & co.

Hade inte tänkt skriva så mycket utan istället låta bilderna tala.

Svensk mästare blev Britta Munksten på halvblodet Savanna
Bästa ungdom blev Freja Eloff på islänningen Hera från Gäverstad
Lätt klass vanns av Laila Hellström på haflingern Grynet.

SIF:s ordförande Thore Johanson delade ut priserna. Mycket pampigt var det när så gott som samtliga deltagare red in i ridhuset till musik och ställde upp för prisutdelning.




































---bild--

AV LENA M
2009-08-24 KLOCKAN 17:36

Vädret höll - loggolvet höll, allt annat höll också. Detta till trots att över 200 personer roade sig för allt vad tygeln höll.
LIVERPOOL tände publiken på sitt sedvanliga sätt. Kanske var det mest under Obla-di-oblada som man funderade över loggolvet.
Tänkte på dom 10 islandshästarna som gick genom isen på uppvisningen i vintras, för att dom råkade tölta i takt.
Kanske klarade sig golvet tack vare att alla inte hade den riktiga taktkänslan.
Ärligt talat så var jag inte livrädd. Vi hade ju fått expertutlåtande på att det skulle hålla.
Olle, Kenta, Ronnie och Sebbe avslutade med sin (eller rättare sagt Beatles ) "Birthday" för alla som valt att fira sina födelsedagar på logen. Vetr. Carina Söderlund fyllde 50 år, familj och vänner hade ordnat med överraskningsparty med förbokat bord på logen. Kolla första bilden längst ner till höger.
Naturskyddsföreningen i Söderköping valde att fira sitt 100-årsjubileum på logen och vi fick ett litet tal av Pia Lindeskog, som arbetar inom NSF.
När Liverpool värmt upp publiken ordentligt så tänkte vi oss en kort paus innan SCHAFFER-gänget ,Tobias, Stefan och Janne, entrade scenen. Då hände något.( endast Allah är perfekt får vi trösta oss med ).Det blev kolsvart på logen. En jordfelsbrytare hade löst ut på elcentralen uppe på logen. Efter mycket om och men slog Petter och Jannes ljudtekniker "Döden" (han heter egentligen Hasse) sina kloka huvuden ihop och provade en sladd i taget till den inte löste ut sig längre. Det visade sig att en av Jannes strålkastare var boven i dramat, eller sladden till denna. ^)
Nere i baren började alla undra en smula över den långa pausen, nåt strömavbrott hade dom inte märkt av - vad dom som uppehöll sig i logen hade för sig i mörkret, lär vi inte få reda på.
Väl igång så blev det jättebra, som vanligt.
Torsten och Yrsa tog en tango till Teds låt "För kärlekens skull". Visserligen hade publiken inte uppfattat att det skulle vara en uppvisning så det blev lite svårt att hålla stånd mot alla danssugna. Yrsa Och Torsten fick mindre och mindre space till sitt förfogande. Det blev ändå läckert, dom inledde och alla andra smög sig på allteftersom.
Framemot småtimmarna fick vi alla visa hur barnsliga vi egentligen är när Janne, Tobias och Stefan avslutade med Maja Piraja, Delfinsången, Allergisången (den vandrande pinnen Lars), Man måste bry sig om hur ungarna mår och deras melodifestivallåt Kameleont. Hela publiken följde med i alla rörelserna. - Livs delfindans var av världsklass!

Inger avtackade alla musiker med varsin skördekasse från Katarina Emilssons ekologiska odlingar. Som vanligt har vi valt att betala musikerna "i natura".
Efterfest i saloonen och i huset gjorde att hästarna fick sina morgonpåsar innan det var dags att krypa till kojs ett par timmar.

Detta var fjärde året (5:e logdansen, två förra året). Ska det bli ett femårsjubileum - det får vi grunna på i vinter. Men känner jag Inger, Petra och mig för den delen, rätt, så kommer nog lusten krypande framemot nästa år.

^) rättelse: det var tydligen Kjell Karlsson som löste sladdknuten, det är han som skall ha TACK och all ära.







många fler bilder på[
Länktext här...

AV LENA M
2009-08-10 KLOCKAN 23:15

Hej då Jenny, Hafdis, Töfri, Thokki, Frigg, Frenja, Hremmsa och Rakel.
För 15 år sedan var det bara Jenny och Hafdis. Detta produktiva sto har nu gjort att Jenny måst flytta till egen gård.
Gården heter Solhem och ligger neråt Ringarumstrakten, ca 3 mil bort, ska åka och hälsa på så fort jag hinner. Är mycket nyfiken.
När man letat gård så länge som Jenny gjort och drömt så länge om att kunna ha hästarna hemma utanför fönstret, så är det nog svårt att hitta nåt som slår den känslan, som måste infunnit sig i söndags, då hon sista dagen på sommarlovet, efter att ägnat hela lovet åt att stängsla, äntligen kunde släppa sin stoflock och sin vallackflock i sina egna hagar. (hjälp vilken lång mening det blev).
Detta unnar jag verkligen Jenny, och Jonas också för den delen, av hela mitt hjärta.
Tur att hon inte flyttade så långt.
Nedan bild på Jennys Hremmsa, när hon spanar ut över Gäverstadmarker för sista gången.

AV LENA M
2009-08-04 KLOCKAN 23:02

I fyra år fick vi njuta av att ha Tinkas föl Tinkur som lyste upp i vallackflocken. Men är man en tinkerkorsning och fyra år gammal, så är det verkligen dags att tänka på vad man ska göra i livet, dags att flytta hemifrån.
Sagt och gjort, det blev till Jessica Larsson i Gamleby flytten gick.
Vi önskar henne och Tinkur all LYCKA TILL i framtiden och är glada över att han blev såld till en så engagerad och entusiastisk tjej som antagligen kommer att älska honom jättemycket.
Bild på Jessica och Tinkur precis före avfärd.

AV LENA M
2009-07-23 KLOCKAN 14:50

Som en uppföljning till Maja och Smillabilderna blir det nu Maja och Pumibilder. Att gosa med en alpacka är minst lika ljuvligt.

AV LENA M
2009-07-20 KLOCKAN 22:37

Ingen har väl kunnat undvika att lägga märke till den långa, höga, vita muren som Tommy har byggt upp på vägen ner mot skogen. Nästan 300 bal och nästan så vi klarar vinterbehovet på bara förstaskörden. Dessutom fick vi ju in en hel del hö också eftersom hötorkarvädret bara fortsatte och fortsatte.
Nedan följer lite jobbarbilder.


Perfekt väder även för målerijobb. Hannes målar fönster och snickarglädje på saloonen

Tommy flyttar rishögar


Maja och Bassi håller koll på pressen och plastaren. Det får inte gå för lång tid mellan pressning och plastning, helst inte mer än 10 min.


Maskinringen kommer hit med imponerande maskiner. Tänk om man skulle hässjat allt. Det gjorde vi i början av min hästbondekarriär. Vackrare var det onekligen och en härlig skördefest hade man när det var klart. Men tack och lov att jag inte behöver hålla på med det till alla dessa hästar.

Färdigstaplat !! I år med en dm springa mellan alla balar, eftersom vi har hört att mössen har cellskräck och inte gillar att sitta och gnaga hål med det utrymmet runt sig. I alla fall har det blivit mycket mindre musskador där man använt sig av den modellen.

AV LENA M
2009-07-09 KLOCKAN 11:23

Tyvärr så kan vi inte ge hästarna dom bästa förutsättningarna för ett ultimalt bra hästliv, tyvärr kan vi inte låta dom få utlopp för alla sina naturliga beteenden och behov och låta dom följa sina instinkter i alla lägen, vi kan inte alltid låta dom beta i 18 tim/dygn eller röra sig fritt 2-3 mil/dag. Vi måste ex.vis träna bort flyktinstinkten för att kunna rida på dom. Tyvärr måste vi oftast spika fast en järnsko på hoven som gör att hoven blir för trång,får dålig blodcirkulation, får vibrationsskador och frysskador. Vi är fullt medvetna om allt detta, men vi gör det ändå för vi vill kunna använda våra hästar. Det är därför vi har dom.
P.g.a. att vi håller hästarna instängda på små utrymmen (oftast 3x3 m mer än halva dygnet) så blir hovarna inte tillräckligt starka utan kräver skor eller lång rehabiltering under bästa betingelser.
Men en sak som vi KAN göra, det allra BÄSTA vi kan göra, är att hämta in kunskap från olika håll och försöka göra det så bra som det går och som vårt sunda förnuft råder oss att göra.
Det gjorde vi i tisdags. Vi bjöd hit Lena Hultman som går en omfattande hovutbildning, där man enligt Strasser (tysk vetrinär som vigt sitt liv åt att forska på hovar) lär sig hur man kan få hovbenet markparallellt och därmed få en frisk hov, som minimerar många typer av skador i ben och hov.


Det blev en mycket intressant kväll. Vi var 22 st som engagerat insöp men även ifrågasatte under 4 timmars tid. Diskussionerna var på slutet heta och mycket givande.
Vi är enormt tacksamma för att Lena ville dela med sig av sina hittills förvärvade kunskaper. Vi hoppas hon vill komma tillbaka många fler gånger.
För min del blev det många AHA-upplevekser men även många "vatten-på-min-kvarn" -upplevelser. Med ett livslångt hästliv får man ett visst djuröga, man förstår och ser en hel del sammanhang, som man tyvärr förtränger mest p.g.a gamla traditioner.( Djurögat är nog det jag litar mest på, med forskning och statistik kan man som bekant bevisa nästan vad som helst.)

Lena hade med sig en hel del intressanta hjälpmedel. Det mest illustrativa var hovens alla ben i ett pussel. (från hennes egen häst) På bilden försöker Pia o Lena stapla pusselbitarna på varandra för att demonstrera hur viktigt det är med rätta vinklar.

Även en smart uppfinning i plast visade på hur hoven beter sig vid belastning.

Många olika typer av boots, hjälpmedel man kan ha om man väljer att hålla hästen barfota. Under ex.vis rehabilitering av hovar, vid långritter eller vid extra hård och torr mark, eller om man vill kunna brodda på vintern. Vissa boots gick att brodda. Fördelen är ju då att hästen går barfota nästan hela dygnet, får starka hovar och kan inte skada varandra lika mycket i hagarna.
Vid tävling får man oftast inte rida oskodd. Ett sätt är att sko oftare så trakten inte hinner växa upp för högt och ge hovbenet fel vinkel.
Under mina år med turridning tyckte jag det var skönt med skor på hästarna. Men å andra sidan så slet dom ut skorna på 4 veckor så dom hann aldrig få för höga klackar, samt dom var oskodda under halva året då dom vilade.
Huu va det regnar !! Fördelen är att jag inte behöver köra vatten till min 29 flockar utan kan sitta inne och blogga. Kan man förresten kalla en hage med EN häst för en flock? Just nu går det EN häst i 8 olika hagar, TVÅ hästar i 7 olika hagar o.s.v.. Än så länge har vi i alla fall inte kommit upp i 86 olika hagar. (hästskorna är boven i dramat till många av dom här uppdelningarna. Man är rädd för sparkskador, om hästen snart ska tävla, besiktas eller gå på nån viktig kurs).

AV LENA M
2009-06-24 KLOCKAN 13:41

Nu kan du anmäla dig till Ekologdansen den 22 aug genom att klicka här. Förutsatt att du är med på Facebook.
Ni andra kan skicka mig ett mail eller ringa.

AV LENA M
2009-06-18 KLOCKAN 13:52

I morse skulle Maja morgonfodra så jag skulle få sova lite extra. Hon lovade också att inte ringa ner och säga att det var klart.
När stallhästarna fått sina påsar gick hon istället ut och satte sig hos en morgontrött Smilla, som bestämde sig för att luta sig en stund. Som tur var så var jag på benen och kom ut i rätt ögonblick.

AV LENA M
2009-06-08 KLOCKAN 14:53

Efter att ha grubblat och funderat på hel....t med fång på hästarna på försommaren, beslöt jag mig för att en gång till läsa Strassers bok "Naturlig hästhållning".
Mina grubblerier kretsade kring varför jag själv aldrig ägt en häst med fång trots att jag ägt fler hästar än dom flesta (livsfarligt att säga så, nu står väl alla mina med fång i morgon) samt varför 17-18 åriga hästar får fång som aldrig tidigare haft det.
Det var ett par år sedan jag läste Strasser, vetrinär i Tyskland, som vigt sitt liv åt forskning på hästhovar och som inte bara tycker att skoning är ett nödvändigt ont utan ett onödigt ont.
Enligt henne beror fång och även en hel del andra åkommor på fel verkning med alldeles för höga hälar, hästar ska inte gå på högklackat.
Hovbenet får fel vinkel, strålen får inte pumpa och jobba (hjärtats hjälppump).
Hovbenets normala läge är parallell med marken. Om hovbenet är vinklat framåt på grund av för höga trakter inträffar en kronisk överbelastning av hoven.
När hästen trampar ner skall hoven vidgas och det blir en stötdåmpande effekt. När hovslagaren spikar fast skon fixeras hoven i sitt smalaste läge då hoven är upplyft och kan alltså inte vidga sig vid nedslagen.
Hästen drabbas av nedsatt cirkulation och vibrationsskador i de nedre extremiteterna, vilket dödar levande vävnad.
Således hästar som går barfota helt eller stora delar av året (vilket mina hästar gör) och rör sig över stora ytor så hoven slits normalt får inte fång.
Fång tar tid att utveckla, efter att hoven varit fastklämd av skor i många år och inte har kunnat expandera vid varje nedslag så att strålen når marken, så börjar hovbenet ändra riktning. Det gör att hovarna blir känsliga för inflammationer när tarmfloran rubbas p.g.a. foderbyten, kemikalier (vaccinationer,smärtstillande medel), giftiga växter o dyl. Alltså svar på fråga nr 2, vaför äldre hästar drabbas.
Hur man går över till barfotagång utan att hästen får ont behandlas även i boken.

Så länge jag hade verksamhet med turridning lyckades jag inte med detta. Jag var beroende av att kunna rida på hårda torra grusvägar. Stenar tränger då in i sulan istället för ner i marken, likaså vid tjälad mark utan snö.
Lättare att börja med hästar som gått barfota hela uppväxten på växlande mark, inte bara mjuk mark.
Men efter att ha läst Strassers bok igen och åter fått påvisat alla skador skon gör med ben och hovar har jag återigen blivit motiverad att försöka hålla oskott och anpassa ridningen därefter.

Boken ligger på bordet i fikarummet, för den som är intresserad. Den får inte lämna rummet !!!

AV LENA M
2009-05-26 KLOCKAN 20:53

Attans, attans man trodde ju det var kört, när nu Susanne ställt upp 2007, ingen ide att söka. Inte en chans att dom väljer en kvinnlig islandshästbonde en gång till. Men så fel man kan ha, häromdagen kunde man se Thilde Höök, sveriges största importör av islandshästar stå och deklarera i rutan att hon ställer upp i programmet för att hon vill bli kär.
Skämt åsido, jag har redan två st trogna hemmafruar så jag övervägde aldrig på allvar att ställa upp, dessutom tycker jag att det verkar vara en krånglig väg att hitta kärleken. För att inte tala om vilket välstädat hus man måste ha. Måste nästan se ut som ett museum.

Segull kämpar i alla fall på med kärleken, med alla sina bråkiga fruar.

AV LENA M
2009-05-10 KLOCKAN 19:44

Fick en CD-skiva av Feykir- Kristina med bilder från 1 maj. Mycket nöjd blev jag för där fanns bilder på dom sex silverungstonas ( efter Oskasteinn) egen dansshow, samt på stolt fader, just dom grejerna jag inte hann fota själv, så nu passar jag på att blogga lite för att få med dom bilderna.
Betessläppet kom den 8 maj i år, ca en vecka senare än snittet. Ena dagen står man där och undrar om betet möjligtvis kan tänkas räcka och två dagar senare är det redan för mycket, man börjar istället fundera på att gränsa av hagar för att dom inte ska äta för mycket.
Plötsligt går dom där och försörjer sig själva, står inte längre och väntar på knattret från 4-hjulingen.
Men ett ganska svårlagt pussel är det så här års. Elva grupper/flockar som ska hitta sin respektive hage, efter att man har pusslat ihop vilka som kan samsas med vilka. När man har fått ihop det pusslet efter hästarnas och ägarnas speciella önskemål, så får man justera lite grann allteftersom.
Hursomhelst så går Elva med Segull i flock nr elva. Just nu är dom 8 st, men i slutet av nästa vecka kommer dom att vara elva (st).
Fortfarande står 20 hästar installadepå nätterna, så det blir att fylla på flockarna ytterligare den 1 juni.
Här nedan Kristinas bilder. (Oskar och Åsa uppställda har Petra tagit.)


stolt fader


Oskar och Åsa i fabulous tölt.


silvertjejerna i frihetsdans

AV LENA M
2009-05-06 KLOCKAN 22:54

var igår. Kan tänka mig att dom känner sig lite frusna idag.
Paul från Österlen Alpacka och Gene en liten flink Nya Zealändare åkte land och rike runt och klippte alpackor. Hade vi försökt oss på det själva så hade det nog tagit minst en dag/alpacka, om vi överhuvudtaget hade gått iland med det, nu tog det några minuter.
Ullen sorterades i tre olika kvaliteer. Den tredje är sån man kastar, men ett och två skickar vi iväg på beredning.
Tänderna slipades och klorna klipptes, sen var dom som nya alpackor eller snarare som minigaseller.
Vi är otrooooligt tacksamma för den sevicen som Österlen Alpacka tillhandahöll oss.
Här kommer lite bilder på före, under och efter.












AV LENA M
2009-05-02 KLOCKAN 16:36

är man ganska trött men helNÖJD. Funderar bara på hur jag ska försöka lösa Petra från det löfte hon gav mig dagen innan 1 maj. Nämligen att till varje pris försöka stoppa mig om jag kom på iden att ordna en dylik dag igen, i värsta fall försöka få mig omyndighetsförklarad.
Att programmet skulle flyta på så bra och att vädret skulle vara så nådigt hade man ju inte vågat hoppas på.
- Jag blev imponerad av 20-årige Segull, som rest ända från Skåne, tagen direkt från unghingstflock mycket lite riden dom sista 5 åren och som ändå kunde blixtra till och visa en pass som hette duga, trots att ridhuset egentligen var alldeles för litet. Niels hade velat visa honom på vägen.
Hanna red samtidigt på Litla, det tycker jag var riktigt strongt gjort. Dom red in tillsammans sida vid sida till Mamma Mia låten money-money, när dom red ut igen sida vid sida blev Litla minst sagt mycket upprymd av applåderna, men Hanna redde ut det jättebra.
- När Åsa red Oskar, blev jag så tjock i halsen så jag kunde inte säga allt jag skulle. Han hade utvecklats så fantastiskt mycket sen jag såg honom sist. Jag har ju hört att han har fått enormt fina poäng på tävlingar i år, men det här var ju första gången jag såg honom på flera år. Dom red till Mamma Mia låten Take a chance on me.
- Snabbt som ögat slussade sen Tommy o Tesan in dom 6 silverfärgade Oskarungstona som utförde en läcker "frihetsdressyr" (min favoritpunkt i programmet, hade velat behålla dom där inne mycket längre)
- Därefter dansade dom 4 helsystrarna ( e. Fakur och Silfra ) in till Dancing Queen.
- Rebecka valde ut en av dom Raudhetta och behöll henne i ridhuset som demonstrationsobjekt.
Rebeckas föreläsning om hur en avelsbedömning går till och hur domarna tänker och vad dom vill ha blev mycket, mycket uppskattad. Hon är så tydlig, pedagogisk och saklig och har så bra röst, att man suger åt sig varenda ord, just dom kommentarerna hörde jag från många olika håll. Hon höll på knappt en timme och det var lika intressant hela tiden.
- Carro avlöste Anna med Raudhetta så att hon kunde gå och göra iordning Stor och Liten ( Isar och Passi) och komma inspringades med då Rebecka var klar. Många skratt blev det på läktarna eftersom Passi ser så näpen och kaxig ut på samma gång. Efter en liten stund fick Passi på sig sele och vagn och några barn från publiken fick komma och få en åktur. Pricken över i, Bassi hoppade på längst bak och följde med i galopp runt ridhuset, skällandes när Isar kom för nära. Det hade vi inte tränat på. Extra roligt var det eftersom Bassis uppfödare satt på läktaren och hon har inte sett Bassi sen han var liten valp.
- TREC-banan byggdes upp i en farlig fart och folk kunde under tiden ta en liten paus, gå på dass osv.
Ulrika berättade precis om hur en TREC-tävling går till och 5 ekipage provade på hindrena, dom klarade det väldigt bra, alla hade ju provat tidigare annars hade dom nog tvekat mer till att kliva upp på pallbron och galoppera slalom bl.a. Ett stort halvblod imponerade i labyrinten.
Ulrika avslöjade samtidigt att Sveriges första SM i TREC skall hållas på Gäverstad i mitten av september.
-
När vi avslutat ridhusprogrammet följde alla med till hagen där dom sju Segullstona gick och väntade. Segull som stod i en box och väntade var helt på det klara med vad som skulle hända. Han gjorde allt vi hade förväntat oss att se. Han bekantade sig, vallade, fostrade och betäckte.

- Dom som fortfarande hade ork och intresse kvar tog sina matsäckskorgar och drog upp till danslogen, där det var tänkt att jag skulle hålla mitt anförande. Men det visade sig vara alldeles för soligt och skönt ute så vi förflyttade oss till gräset utanför saloonen, där det också stod ett antal trädgårdsmöbler. Kl 15 tog dagen slut och jag kände mig NÖJD !

Ett oändligt stort TACK till alla som hjälpte till och till alla som uppträdde på det ena eller det andra sättet.

Det blev inte många tillfällen för mig att fota men några bilder blev det. Under hingstarna och unghästarna hann jag aldrig få fram kameran, men jag ska vartefter undersöka Petras och Ingers bilder, håll till godo med några av mina så länge.


Segull och Niels gör sig iordning för att börja 1 majprogrammet


Passi och Bassi


Rebecka demonstrerar på Raudhettas kors


Rebecka demonstrarer örats optimala placering


Pa och Emma hoppar så fort o högt att dom nästan inte syns


Gradis och Isabelle i slalom


Myrkvi och Madde (halshuggen tyvärr) i labyrint


Segull vittrar ston


Yvonne o Stefans (Gandurfamiljen) Aska blev först till kvarn.

AV LENA M
2009-04-26 KLOCKAN 23:46

Fredagen den 1 maj närmar sig med stormsteg , och vi har satt ihop ett litet program som kommer att börja prick kl 10 i ridhuset. Det gäller att vara i tid för att få en bra plats och för att inte missa en av höjdpunkterna. Här nedan följer det tänkta programmet punkt för punkt, som det är tänkt just nu i alla fall. Ändringar kan komma att ske före fredagen, för vi gör precis som vi vill.

1. Segull fra Skardi , som Gäverstad gård har haft förmånen att få låna av Niels och Sussie på Skaneylands Islandshästar inför denna säsong, rids av sin ägare Niels Lund, samtidigt rider Hanna på Segulldottern Litla-Stjarna.

2. Oskasteinn fra Oddholi rids av Åsa Nevander och samtidigt rids hans dotter Embla, av vilken vet jag inte ännu eftersom Åsa normalt rider båda dom hästarna.

3. I full frihet, sex ungston e. Oskasteinn (om vi lyckas slussa in dom alla)

4. I full frihet , fyra helsystrar e. Fakur och u. Silfra (vi får se om dom har lust att röra på sig i ridhuset)

5. Ev. saluvisning av några unghästar. Osäker programpunkt.

6. Rebecka Frey, vetrinär och avelsdomare, visar på hur en bedömning går till. Kommer att bli mycket intressant.

7. Anna J:s med stor och liten grabb i full frihet.

8. TREC- information och demonstration av TREC-organisationen ( TREC = orientering till häst bl.a.)

9. Segull får träffa sitt harem för första gången, inte i ridhuset utan utanför på stora fältet, där dom sedan ska fortsätta att gå ett tag framöver.

10. Efter en kort paus så träffas vi på logen med medhavda fikakorgar! Där ska jag prata och berätta lite....

Vi hoppas på en trevlig fredag med fint väder och glada folk, där huvudpersonerna, våra suveräna hästar står för underhållningen.

VÄLKOMNA!

AV LENA M
2009-04-14 KLOCKAN 23:10

Tänk om man bodde i ett land där det var sommar året runt. Tänk om man inte skulle få uppleva den berusande känslan som våren skänker.
I tidningarna frågar dom folk vad dom tycker är det viktigaste vårtecknet. Undrar vad man skulle svara. Varje dag händer nya saker med naturen som gör oss euforiska. Hur kommer det sig att man bli lika lycklig varje år över den första tussilagon, blåsippan och vitsippan? Högar med avborstad vinterpäls som ligger här och var, där någon stått och borstat sin häst i vårsolen. Skator och andra fåglar som sitter på hästarna och plockar päls och tar med och fodrar sina bon med. Ett bättre och varmare underlag för äggen kan man väl inte tänka sig.
Dom riktigt soliga och varma dagarna kan man se hur hagarna och fälten får en lite grönare nyans för varje timme. Man kan helt enkelt se gräset växa.
Det är då man vill stoppa tiden ett litet tag för att hinna njuta. När alla marker är sammetsgröna, som nyklippta golfbanor och björkarna börjar skimra. Man vill hinna bara njuta ett tag innan det är dags att börja klippa vägrenar och slå gräs under trådarna.
Men mitt svar på frågan , vilket vårtecken som jag upplever som starkast, skulle nog vara då man känner doften av nytuggat gräs från en hästmun. Mikroskopiska små grässtrån som ögat inte ser. men som hästens nos har spårat upp. Eller när man öppnar grinden och släpper ut en flock från en vinterhage till en större hage där det börjat spira. Som när vallackerna på baksidan fick komma vidare igår, från sin knöliga vinterhage till fältet ner mot skogen. Den lycka hästarna visar med sina krumpsprång då dom rusar runt ett par varv innan dom slänger ner nosarna i backen och smakar på dom allra första primörerna, det är den största belöningen man kan få som hästägare.

Har ni förresten tänkt på vad underbara saker blir ännu underbarare i dubbel upplaga.






AV LENA M
2009-03-18 KLOCKAN 18:40

Bali var verkligen allt jsg drömt om och lite till. Och hem kom vi mot alla odds , fred. den 13:e var väldigt lång då vi flög bakåt i tiden 7 timmar, så vi hann med flera starter och landningar det datumet. Men Emma W hade ju talat om att det skulle gå bra att flyga det datumet, eftersom hon gjorde det förra månaden - konstigt nog.
TACK Tommy o Tesan och alla andra som pushade mig att komma iväg och som hjälptes åt att ta hand om gården på föredömligt sätt.
Många bilder blev det. Petra o jag tog nog ca 1000 bilder var, men många ska ju raderas och sen får man lägga in dom bästa i en visningsmapp på max 50 bilder, annars blir det ingen som orkar titta.
Väldigt många bilder blir ju lika, man tar på samma saker.
Men jag har kanske lite fler apor, hundar, delfiner och fåglar. Petra har lite fler tempel och offerceremonier.


Fast balinesiska brunbrända surfare har vi ungefär lika många var.

Hundslagsmål såg man nästan aldrig trots det stora antal hundar som drev omkring. Men vid ett tillfälle var det en löptik som hade så pass många kavaljerer efter sig att det uppstod lite gruff.

Aporna var på vissa platser extremt påflugna av sig i alla fall om man hade en knippe bananer i handen.

På djungelpromenad bland bananplantor, kaffebuskar och kakaoträd.

Så här ljuvligt hade vi det faktiskt på hotell Nirvana på nordsidan, där vi var ensamma gäster p.g.a lågsäsong. Förutom två nätter då Orvar (från filmkrönikan) med fru också bodde där.

.....och vad är väl en Baliresa utan en romantisk middag på stranden med gitarrmusik och levande ljus.

Förvånad blev jag när jag kom hem och öppnade min mail. Jag hade fått ganska många tackmail för mitt avelsinlägg i Islandshästen. Hade ju inte sett tidningen och nästan glömt bort att jag skickat in nåt. Kul i alla fall att så många tänkte som jag.

AV LENA M
2009-03-06 KLOCKAN 13:39

Markligt att det overhuvudtaget finns en gard pa andra sidan jordklotet som heter Gaverstad, dar det finns en massa hastar, dar det ar slask och kallt? Har finns det bara en massa hundar, enligt guideboken pa hotellet ar dom lika sjalvklara och vanliga som Nasi-goreng. Alla ser ungefar likadana ut, stolta och nastan omojliga att locka till sig. Manga ar naturligtvis skabbiga och magra men dom flesta verkar ha ett bra liv. Pa kvallarna samlas dom i stora gang pa stranden, leker, badar och parar sig.
Sa mycket vila onda kroppar blir det inte, har finns for mycket att upptacka och utforska for att bara vara vid stranden.
Lite tuffa var vi, vi skulle absolut ga pa djungeltur utan guide. Det var helt fantastiskt men efter 5 timmar insag vi att vi var vilse. vi hittade sa smaningom ut till en vag, dar gick vi uppat,uppat tills vi var ovan molnen. Det visade sig vara helt fel. Vi blev raddade av en balinesisk scooterforare med langt flygande har. Det visade sig att vi var mil fran var by. Han korde oss en och en pa sin scooter till narmsta by. Dar kopte vi regncapar for det hade borjat hallregna och borjade ga. Men som tur var fick vi lift, hade nog inte orkat ga langre.
Nu ar vi pa norra kusten over 30 gr i luften och nasten lika manga i vattnet. I morgon snorkeltur och ev delfintur.
I slutet av vistelsen tar vi oss ner till Kuta och sydkusten dar allt halligang finns och tittar pa surfare. Men pa vagen ner ska vi klara av en hel massa tempel enligt Petra. Jag tycker redan det racker med tempelceremonier. Men vackert ar det.
Jag gar med pa tempel for dar kryllar det av apor, det tycker jag ar kul. Dom ar fredade dar, men dom snor allt som sitter lost, solglasogen och annat. Lamnar man hamndvaskan en sekund pa marken ar dom dar och vittjar.
Vi ar 7 timmar fore er dar hemma sa har ar kl nu halv 9 pa kvallen. Jag klibbar av svett efter denna stund i ett hett internetcafe, Petra har gatt hem for lange sedan sa bast jag slutar.
Ha det gott dar hemma. Vi ses om en vecka.

AV LENA M
2009-02-25 KLOCKAN 15:59

I morgon bitti försvinner jag från jordens yta, i alla fall i 24 timmar !!!!
Jag är en starkt markbunden och jordnära person, gillar inte att vara uppe i det blå högt ovan molnen. Men jag har lärt mig genom åren, att vill man komma nån vart så får man ta sin medicin.
Bali ligger extremt långt bort. Har länge velat komma dit så då är klart man slår till när det dyker upp så billiga restplatser , flygstolar, boendet får man hitta när man kommer dit, sägs att det är jättebilligt.
Det höll på att bli Maldiverna igen, men vi segade lite för länge och så försvann platserna. Nu är det bokat och klart, planet går 10 men vi måste åka halv 5 härifrån för att komma i tid till Arlanda, där jag måste skaffa nödpass. Det visade sig att det bara var 5 månader kvar på mitt pass och till Bali måste det vara 6 månader innan det löper ut. Så där åker man på en kostnad på 980 kr för att det fattades en månad. Tur att jag upptäckte det, annars hade jag stått där på flygplatsen och fått vända hem igen. 24 flygtimmar till !
Upptäckte just att vi ska vara borta 16 dagar !! Det längsta jag någonsin varit från gården och BASSI.
Tommy, Tesan, Anna J (fast hon är i Sälen hela nästa vecka) och Inger har kontroll på läget här hemma.
Inger morgonfodrar, Tommy kör foder och vatten. Sen hoppas jag att alla hjälps åt att hålla ögonen öppna och se att alla djur mår bra och har vad dom ska.
Nu till det värsta av allt. Vi flyger hem fredagen den 13:e. Vi startar den 12:e men kommer mitt på den den 13:e. Inget bra tecken för en sån flygfegis som jag.
Det blir väl att gå direkt till Harrys när jag kommer till Norrköping, vill ju inte missa festen med stallfolket, blir ju kul eftersom så många har skrivit upp sig.
Bättre att gå direkt och inte åka hem och göra Bassi besviken när jag precis har kommit hem.
Lägger in ett par bilder från förra resan till Maldiverna. Bara för att reta er här hemma. Antar att Bali är i ungefär samma klass.



AV LENA M
2009-02-11 KLOCKAN 15:40

Nu har vi bestämt att vika 1 maj till nåt slags avelshallabalo på Gäverstad, eller clinic om man ska låta riktigt seriös.
Istället för GM och istället för mitt tänkta anförande på Dyggurs årsmöte och för att ha lite kul i största allmänhet.
1 maj brukar det alltid vara fint väder - eller...
I alla fall tillräckligt varmt för att kunna sitta uppe på logen (där vi brukar dansa!) och mysa ett tag med fika o sånt under det att jag försöker göra mig hörd och berätta lite om hur utvecklingen har varit under dom drygt 35 år som jag har hållit på. Det har hänt ganska mycket kan jag säga. Det mesta till det bättre, men jag kommer också att ta upp det som inte blivit så bra.
Dagen tänkte vi skulle börja med lite underhållning i ridhuset. Det blir mest hästarna som står för underhållningen. Vi håller på och kokar ihop lite, som kan bli intressant och roligt att titta på.
Alltså, alla som kan, vill och prioriterar detta event på Gäverstad är "djäkligt välkomna", som systersonen Olle 5 år uppfattade välkomstfrasen till lilleputtetåget i Söderköping. Han såg bekymrad ut och ställde frågan: "Mamma, varför svär dom så mycket nuförtiden?"
Det kommer tids nog ett upprop på hemsidan så att man kan anmäla sitt intresse, men ni som redan nu vet, att ni tänker proiritera Gäverstad framför alla andra stora händelser den 1 maj, ni kan gärna klicka iväg ett mail (mejl, vet aldrig hur man ska stava till det)och säga att ni kommer.

Snön vräkte inte ner som dom varslat om, gick lite söder om oss, men ett tunt fint täcke fick vi som gör att allt ser ljusare och trevligare ut.
Den här gången borde jag ha avslutat med bild på råtta istället för mus, men jag hann inte fram med kameran. Den här råttan snodde inte isländskt godis utan talgbollar från fönsterbrädan. Jag har placerat talgbollarna precis intill min fikaplats i köket för att kunna se fåglarna på riktigt nära håll. Plötsligt såg jag en stor tjock gråbrun sak i ögonvrån, jag vände på huvudet och stirrade denna stooora råtta rakt in i ögonen. Intelligenta som råtter är så bedömde han situationen som så, att han skulle hinna gnaga av öglan på talgbollen och sno med sig den innan jag hann runt och ut. Det tog väl 3 sekunder att gnaga av öglan, sen tog han talgbollen i munnen, sprang ner för ett kvastskaft som stod lutat mot väggen och ner i ett hål under trappen. Det stämmer tydligen att brunråttan är ett av våra intelligentaste djur. Nu förstår jag varför det gått så många talgbollar. Jag har flyttat på kvasten nu och inte sett att det försvunnit fler. Blir nog tvungen att överväga att katterna får flytta ner till huset.
Eftersom jag inte fick nåt kort på råttan så får det bli ett par kort jag tog vid fodringen idag, några ställde hellre upp sig för fotografen än att hugga in på maten. Tritte o Lysir, Gandalfur och Skruður. Hettorna bakom ridhuset får vara med trots att dom valde maten.



AV LENA M
2009-01-25 KLOCKAN 09:18

Hur kunde det bli så fel ?? I fyra mail stod det klart och tydligt att Dyggurs årsmöte skulle vara lörd den 24, jag skulle hålla föredrag om avel efter årsmötet kl 18, före middagen.
Första gången jag blev tillfrågad skrev jag ner i min heliga agenda: sönd 25. Sedan den dagen var det datumet orubbligt, det gjorde att jag inte la märke till datumet i mailen, det hade jag ju redan antecknat, och dessutom sagt nej till andra grejer den dagen. Söndagen var helt reserverad för mig.
Det märkligaste är att jag dom sista dagarna pratat med en hel del människor, till vilka jag sagt att jag skulle prata på årsmötet på söndag - ingen rättade mig, trots att dom borde vetat att mötet skulle vara igår, lördag.
Framåt sjusnåret fick jag ett samtal, där dom försiktigt undrade var jag var, om jag var försenad.
Nu i efterhand funderar jag på om jag skulle bytt om, kastat mig i bilen och kört på två hjul på dom glashala vägarna i regnet, styrt om mina andra planer för kvällen, hittat nån som kunde skjutsa hem mina gäster, som vi satt och åt med vid tillfället. Dom skulle köras till Norrköping lite senare samt struntat i blueskvällen på Å-cafeet.
Naturligtvis skulle jag ha gjort det. Men då kändes det bara dumt, när alla suttit och väntat så länge, och så dyka upp kanske två timmar för sent. FÖRLÅT MIG alla!
Blueskvällen skippade jag i alla fall - kände mig inte i form efter min fadäs.
Känns ju lite snopet när man den sista tiden tänkt ut och kommit på en massa saker, som skulle vara kul att berätta.
Min första reaktion när Ulla ringde och efterlyste mig var: NEEJ det är i morgon!!! Ni har alla gått dit fel dag !
Men en kompensation ska det bli. HOPPAS att många vill komma på en avelsträff på Gäverstad. Nåt roligt ska jag hitta på.
Avslutar min ursäktsblogg med en bild på min godisråtta, som blivit hur fräck som helst, och äter upp mitt godis mitt framför ögonen på mig när jag sitter o bloggar. Bra smak har han också, nu har han satt i sig en halv kaka med isländsk Draumur.

AV LENA M
2009-01-17 KLOCKAN 19:28

Nej, ödet vill inte att Lysir ska flytta. Lysir hade precis hittat henne, (eller var det hon som hittade honom, nåt var det) en mysig tjej som var villig att ge honom allt, och som trodde att hon funnit en riktig livskompis.
Allt fungerade perfekt, kemin, provridningen och vetrinärbesiktningen helt utan anmärkning, med böjprover och longerprover.
Den blivande ägaren var i full gång med att ringa runt för att hitta den perfekta bekväma lastbilen som skulle ta honom till Göteborg. Han skulle slippa stå i ett litet släp hela vägen.
Nu var det bara en liten detalj kvar - nämligen spattröntgen.
Eftersom jag aldrig har låtit spattröntga nån häst och inte tillhandahåller det vid försäljning, så beslutade köparen sig för att resa upp till Gäverstad, köra Lysir till spattröntgen i Norrköping, köra hem honom igen till Gäverstad sedan åka hem till Göteborg igen och fortsätta att ringa till hästransportörer.
Det hela föll på sin orimlighet. Så omöjlig kunde jag ju inte vara utan kände att jag måste göra ett undantag. Kunde inte låta henne sitta och åka så många mil i onödan (man måste ju tänka på miljön om inte annat).

Röntgen var bokad till kl 11 igår (fredag).Eftersom vi inte hittat vinterhjulen till transporten och eftersom Lysir aldrig åkt transport, så bestämde vi oss för att ta riktigt god tid på oss.
Vi backade till transporten till stalldörren. Min transport har ju ingen bom eller mellanvägg eftersom jag alltid kör hästarna lösa. Då kan dom ställa sig med baken mot färdriktingen, som dom tydligen tycker är bekvämast. Alla hästar ställer sig ju automatiskt så. Han hade inget emot att gå in i den nya inbjudande boxen, eftersom han inte visste att han skulle hamna mitt i en jordbävningszon, att hela världen skulle börja skaka.
Värre torde det ju bli till hemvägen antog vi, eftersom han då visste vad som väntade.
Nu var det inte det som var problemet, han klev in lika snällt när han skulle hem, trots att det inte fanns nån dörr att backa till.
Nej problemet var, att vi åkte dit med en kärnfrisk häst, son till min första hingst Lysingur, som är känd för sina mycket starka ben, men vi åkte hem med en häst med röntgenplåtar i bagaget, som visade på spattförändringar i höger bak.
Nu vet man ju att man kan se dessa förändringar eller "skuggningar" på ett stort antal islandshästar, dom flesta kommer aldrig att utveckla spatt. Vetrinären sa att Lysir var symmetrisk och fin bak, vilket visade på att han inte haft ont eller varit halt.
Hon sa också att man kunde skicka plåtarna till Uppsala för expertbedömning för 900 kronor. Men man kunde däremot inte åka dit med honom för vidare utredning. Dom tar inte emot hästar, som inte visar någon hälta eller sjukdomstillstånd, för vidare utredning.
Hon ansåg själv att man inte borde leta fel på hästar med hjälp av röntgen, om dom aldrig visat några symtom. Det går tydligen alltid att hitta defekter, om man röntgar och letar.
Hur som helst var jag tvungen att ringa och göra köparen besviken. Vi drog igång hela apparaten, för att hon skulle kunna känna sig 100 % trygg, och det kunde hon ju inte göra nu.
För mig kommer han ju alltid att vara samma häst, men för en köpare skulle det ju vara ett stort orosmoln. Vid varje felsteg eller vid varje problem som uppstod i samband med samling och träning skulle blicken ofrånkmligt glida ner till höger bakben.
När han föddes döpte jag honom till Lysir eftersom han var min sista Lysinguravkomma och lovade mig själv att aldrig sälja honom.

Nu har ödet gjort att jag kan hålla det löftet till mig själv.

AV LENA M
2009-01-06 KLOCKAN 18:28

Himla kul med champangefrukost i stallet på nyårsaftonsmorgonen och med trettondagskorvgrillningsritt.
Kul att se så många ryttare ge sig iväg samtidigt. 14 hästar med 14 ryttare. Men väl framme på lägerplatsen var vi desto fler som tog oss dit med bilar och 4-hjuling.

Nu blev jag nästan sugen på att sitta till häst igen, istället för Land-rover. Men bara nästan, för det var ganska blåsigt och började mörkna när dom begav sig hemåt. Dessutom beslöt jag mig själv för ca tre år sedan , att jag njuter minst lika mycket av hästarna från marken, att jag redan ridit upp min kvot och att det inte är värt att gå runt som en halt höna i ett halvår för en enda ridtur. Jag har ju inte tagit itu med att lära mig damsadelridning. I och för sig har jag praktiserat det så länge på 4-hjulingen, så det kanske skulle gå.

I alla fall så tycker jag det är supertrevligt att det ordnas lite grejer. Tänk om vintern håller i sig, för nu fick vi ju äntligen vinter fast med lite väl mycket råge, och kanalen får frysa ett tag till, då blir den i princip bottenfrusen, eftersom nivån nu är så låg. DÅ KAN VI HA ISTÖLT. Några av dom första åren vi bodde här frös den till så pass att den gick att ploga med traktor. Ljudet, känslan och synen går inte att mäta med nåt annat. Det sjungande ljudet av en töltande häst på isen är helt oslagbart. Tänk då ett helt gäng. Svikten isen ger gör att hästarna töltar bättre än någonsin. Dessutom skor ju nu dom flesta med 4 broddar i varje hov, det gjorde vi förr enbart när det handlade om isritter.

Som dom flesta kanske redan vet så har jag haft mycket starka funderingar på att köpa Glymur fra Innri-Skeljabrekku. Han är 7 år. Som 4-åring fick han världens högsta gångartspoäng genom tiderna 8,67. Det står sig än. Dessutom är han silversvart med ett superlynne. Tänk vilka talangfulla unghästar man skulle ha chans att avla fram. Tänk 8,67 som 4-åring, då dom flesta hästar knappast är töltsatta.
Att tacka nej till ett sånt tillfälle är svååårt.
Nu är det så att den häst, som inte har någon svaghet nånstans, förmodligen inte är född. När det gäller Glymur så är det hans tunna ben (sener), vilket gör att han har mycket låga poäng på ben.
För min del är det inte försvarbart att då avla på just det, eftersom jag i alla år förordat att vi ska tillbaka till dom lite mer kraftfulla benen. När nu avelsdomarna är inne på den linjen, att prioritera kraftigare ben så är det ju bra.
Här ett par bilder jag tjuvat från hans hemsida, som f.ö är oerhört innehållsrik.


Avslutar med några till bilder från dagens uteritt. Förresten var jag nyss ute på min avancerade vädersajt, och det verkar som om eventuell istölt blir lagd lite på framtiden. Imorgon blir det lite kallt igen, menpå torsdag kommer lite snö och sen blir det mildare väder så långt man kan se.



AV LENA M
PRENUMERERA
10 SENASTE INLÄGGEN
10 SENASTE KOMMENTARERNA
ARKIVET
framsidan på gården hästar till salu fotoalbum Lenas blogg kontakt
Alla texter och bilder på denna sajt är licensierade under en Creative Commons Erkännande-Dela Lika 2.5 Sverige-licens, om inte annat anges.
Lena Mannerheim, lena@gaverstad.se
011-707 49, Gäverstad gård, 61494 Söderköping. Om gaverstad.se.