i vanlig ordning blev det två veckors vintersemester för Petra och mig.
Kerala, Södra Indien och husbåt på Backwaters, var det som toppade önskelistan detta år. Lång resa. Vi delade upp den i tre steg. Först flyg till Belgrad(Serbien), där vi övernattade på hotell. Bil hämtade på flygplatsen, och vi fick lite sightseeing i Belgrad.
Nästa em flyg till Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten. Sex timmar på flygplatsen, som gick åt till att äta lite och passera alla säkerhetskontroller.

Därefter flyg till Kochi i den indiska delstaten Kerala. Även där hade vi bokat hämtning vid flygplatsen. Vår värdfamilj, som har det homestay vi bokat dom sex första dagarna i Mararikulam, fixade hämtning. Några timmar i bil blev det. Intressant att uppleva den intensiva trafiken och myllret av folk och fä.
Vi blev imponerade av strandhuset vi fick, förutom att det saknade AC, myggnät och förvaringsutrymmen. Dom hade inte hunnit med allt, huset var så nytt. Närmare vattnet än så gick det inte att bo och två pampiga elefanter vaktade vår trapp.




Stranden var oändlig åt båda hållen. Gick inte att se eller promenera till nåt slut. Vi delade den med ett antal fiskare och deras frigolitbrädor, som dom använde för att paddla ut och lägga nät. Ännu har inte många turister hittat hit, men det kommer nog att bli ändring på det framöver. Dom välkomnar turister. Trots att det kommer att innebära förändringar för dom. Framförallt i deras toalettvanor. I alla tider har dom uträttat sina behov i strandkanten tidigt på morgonen. Under förmiddagen tar sen vågorna hand om detta och spolar stranden ren. Mycket praktiskt. Dessutom är våra kroppar gjorda för att sitta på huk och "producera" det vi ska, som bajsprofessorn på Skavlan uttryckte det. En ung söt tjej som hunnit bli bajsprofessor och skrivit boken "charmen med tarmen".








Vi blev enormt imponerade av fiskarna, som i ett ganska vilt hav, kunde, stående på en frigolitbräda , lägga ut upp till en km långt nät, därefter samla ihop detta med förhoppningsvis fisk i, till en stor boll, utan att det trasslade ihop sig, och sedan paddla hem fångsten. Här nedan följer en serie bilder på vår favoritfiskare, som drar ner sin bräda med nät, väntar på rätt våg, paddlar iväg (ibland ända bortom horisonten), paddlar hem efter ett par timmar, drar upp brädan, tyngre än när han gav sig iväg. Lossar nätet bit för bit. så fiskarna ramlar ner på marken. Därefter rullar ihop det till en ny boll, redo för ytterligare en tur ut på havet samma dag. - Men först en cigarett ! Hunden ligger så tålmodigt i sanden och väntar på sitt, och fåglarna kretsar ovanför.






























På kvällarna vid solnedgången, speciellt vid helgerna, samlas ortsbefolkningen på stranden för umgänge, bollspel etc. Även hundarna kommer ner för att leka, när solen går ner. Kolla noga på bilderna. Svårt att upptäcka en enda västerlänning. Inga alls rentutav, förutom Petra och jag.






Så var det dags för det som skulle vara höjdpunkten på vår resa. Husbåten/flodbåten. Vår husvärd hjälpte oss att hitta en lämplig båt. Nu skulle vi bo på "risbåt" Dom kallas risbåtar för att det är ombyggda fraktbåtar, som tidigare fraktade ris, från risfälten runt omkring i backwatersystemet. Ett jättelikt delta med 900 km vattenvägar. Numera tjänstgör dom som turistbåtar. Man lever lyxliv med egen kapten och egen kock för bara två personer. Lagad mat serveras tre gånger/dag med fika däremellan. Tur att vi bara tog två dygn, annars hade vi svällt upp ännu mer än vad vi gjorde. Man sitter bekvämt längst fram och bara ser livet på floden passera förbi, skoltaxibåtar, andra husbåtar, fraktbåtar och fiskebåtar.
Kunde inte låta bli att fota andra husbåtar vi mötte. Här följer ett urval. Vår hette Fairy Queen.














Undrar om inte vi hade fått en av dom bästa kockarna. I alla fall så var maten helt fantastisk. Helt vegetarisk. Petra är ju vegis och jag bestämde mig för att äta helt vegetariskt under resan. Även om dom försökte få mig att prova fisk ett par ggr. Även alkoholfritt blev det. Alkoholdrycker serveras normalt inte p g a deras religion. Även om det hycklas en del och vissa ställen kan servera öl i tekanna.





Folk lever av floden, diskar och tvättar i kanten. Alla hus hade sin egen lilla nedfart med tvättsten. vår båt la till för natten och vi blev erbjudna en liten båt för att kunna komma in på dom riktigt små kanalerna, det var spännande.


















Efter båtresan beslöt vi oss för att boka ytterligare tre nätter hos "vår" familj vid Mararistranden. Dom hade nämligen under vår bortovaro inhandlat en AC anläggning till vårt hus. Vi hade hantverkare och elektriker på plats i två dagar, MEN till slut, sista natten, fick vi sova svalt. Sov som en prins,första hela nattsömnen sedan vi lämnade Sverige. Jag jublade. Petra frös !!!
Först en bild på vår snälla och hjälpsamma familj. Pappa Augustin, mamma Mary och dotter Kate Marie.

Sedan några bilder från den tempelfestival som pappa Augustin tog med oss på en kväll i hällregn. Väldigt, väldigt mycket folk och jättesöta barn som gillade att bli fotograferade. Dom med röda scarfes på huvudet var där för att bli botade från någon åkomma under ceremonierna. Även här var vi dom enda västerlänningarna, trots detta myller av folk.




Dom tre sista dagarna bestämde vi oss för att leva stadsliv i Kochi samt att bo lite lyxigare. Ett mycket känslosamt avsked från familjen, sedan bar det iväg mot Secret Garden. Ett ställe som Petra googlade fram på sin telefon, och som tursamt nog hade ett rum ledigt. Ett ekologiskt boende med pool, ac, myggnät och egen fantastisk myshörna. Plast var förbjudet, vatten fick man hämta i glasflaskor. På innergården fanns ett gigantiskt mangoträd. I vårt hus växte ett träd rakt igenom huset. Eller rättare sagt huset var byggt runt trädet. Ett lugnt och vilsamt ställe, som jag tror jag skall återvända till om jag nån gång blir ordinerad vilohem.






Här tog man sig lätt fram med tuc-tuc. Vissa tuc-tucförare villa absolut vara med på bild. Goda och spännande matställen fanns det gott om.






Avslutningsmiddagen blev på en femstjärnig restaurang med alkoholtillstånd. Där fick vi äta gott och dricka efterlängtad god King Fisher-öl.

Hemresan gick smidigt då vi uppgraderade oss till extra benutrymme vid nödutgångarna. Även då tre olika plan, men ett stopp var denna gång i Manchester.

Nu har vi lagt ytterligare en plats på jorden till våra hjärtan. Solnedgångarna var magiska.



En plats man gärna skulle återvända till......men, men det finns ju så många outforskade platser kvar.