Den som väntat allra mest och otåligast på att Smilla skulle föla måste vara Maja. Turtjej som hon är så kom fölet inatt när Maja sov över på Gäverstad för första gången.
Själv kunde jag känna av den andaktsfulla stämningen i flockarna när vi steg utanför dörren på morgonen, att det kommit ett föl. Inte bara stoflocken utan även dom andra står stilla och koncentrerade vända åt samma håll.
Maja däremot, kunde med sin hökblick (som man hade i den åldern), spana in fölet 500 m bort mot Klämman, t.o.m. färgen på fölet. Man har ju glömt hur det känns att se så bra.
Nedan lite bilder på Majas dag då fölet föddes. Hon fick klappa först och ta första bilden på blogginlägget.
Hon hann även med att leda ut dom nyklippta alpackorna, tygelköra hingsten Yringur, kela lite med hingsten Skrudur. Ny kärlek.